Sammendrag
Rörelsen Black Lives Matters (BLM) globala genomslagskraft 2020 fungerade som en katalysator att åter uppmärksamma de rasifierade och etniska orättvisor som upplevs i vardagen bland delar av den norska befolkningen. Berättelserna och erfarenheterna som lyftes under BLM i Norge, vittnade om att det fortfarande existerar en utbredd problematik med olika former av vardaglig rasism i samhället, som inte blir tillräckligt offentligt uppmärksammade. I offentliga debatter och samtal om rasism brukar det oftast framhävas explicita och våldsamma exempel på rasismens uttryck. Dels för att poängtera fenomenets allvar, samt för att uppmana till behovet att bekämpa dessa. Under BLM framhävdes dock många röster som vittnade om att rasismen i Norge inte alltid är så lättlokaliserad och översiktliga som det ibland kan bli framställt som. Med denna uppsats har jag två syften. Utifrån BLM-deltagares förståelser och erfarenheter av rasism i Norge, har studiens första syfte varit att generera en ökad kunskap om rasismens kännetecken, genom att granska hur de outforskade och lågmälda former rasism kan ha i vardagliga interaktioner. Utifrån ett rättssociologiskt perspektiv har jag granskat om det finns aspekter med hur rasism kännetecknas och får uttryck i Norge, som kan svara på i vilken grad rättsstaten är en passande aktör med lämpliga medel, att motverka rasism som samhällskonflikt. Som metod har jag använt kvalitativa intervjuer av totalt 54 BLM-demonstranter, varav åtta genomfördes av mig. Genom en tematisk analys av intervjuerna, har jag tillrättalagt möjligheter att kontextuellt förstå det sociala begreppet rasism i Norge, för att generera utvecklade insikter om fenomenet som ska bekämpas rättsligt. Metoden innebär att kunskapsproduktionen placeras i deltagarnas egna förståelser och erfarenheter med rasism i Norge. Mitt teoretiska ramverk innehåller teorier och perspektiv om hur modern rasism har tagit form som vardagsrasism och etniska mikroagressioner. Perspektiven bidrar till nya insikter om hur man kan förstå och granska rasismens kännetecken kontextuellt. Dessutom introduceras klassiska rättssociologiska bidrag till ett ramverk att kritiskt granska rätten som ett lämpligt medel att motverka rasism som social och dynamisk samhällskonflikt. Det gör jag bland annat genom teoretiska perspektiv som förhåller sig kritiskt till rättspositivismen och rättsoptimismen, samt de som uppmuntrar en responsiv rätt. Samtliga perspektiv är relevanta verktyg i granskningen av hur rasism kontinuerligt utvecklas till nya former, samt rättens roll att fånga upp och bemöta dessa. I kapitel 5 inleds min analys av den empiriska framställningen. I kapitlet framhävs deltagarnas erfarenheter med rasism i vardagen, idag för att belysa att rasism i Norge även kännetecknas av etniska mikroagressioner. Mikroagressionerna karaktäriseras av att vara subtila och tvetydiga i sina uttryck som gör de ambivalenta att lokalisera som rasism. Dessutom kännetecknas handlingarna av att bli bemötta med motstånd från omgivningen att bli erkända som rasism. Dessa anses inte som fientliga eller hotfulla utåt, men uppfattas som rasistiska av mottagaren. På så sätt redogör kapitlet att rasism dels kännetecknas av osynliga och omedvetna former, som vanligtvis inte uppmärksammas i offentliga samtal. I kapitel 6 analyseras empiriska exempel från intervjuerna som illustrerar mångfalden i deltagarnas förståelser kring vad rasism är, vart den samhällsmässiga problematiken ligger och gynnsamma metoder för en antirasistisk förändring. Kapitlet framhäver att det inte existerar en konceptuell och hermeneutisk enighet i vad det primära problemet är i samhället, hur den får uttryck, eller hur den bäst bör bekämpas. I kapitel 7 avslutas min analys genom att utgå från det empiriska underlaget som har framställs i de tidigare analyskapitlen om rasismens kännetecken i Norge. I kapitlet framhävs aspekter med rasismens kännetecken i Norge, som innebär rättsliga begränsningar att gynnsamt motverka rasism i Norge. I diskussionskapitlet utgår jag från ett rättssociologiskt perspektiv, att diskutera vad studiens empiriska fynd kan säga om rättens roll som lämpligt medel att motverka rasism i Norge. Denna studie har därmed inneburit en rättssociologisk vinkel på diskussionen om passande medel att motverka rasism som samhällskonflikt. Rättssociologiska perspektiv förhåller sig både frågande till rättsstaten som centraliserad konfliktlösare, samt till den rättsoptimism som litar blint på att legala riktlinjer och lagar alltid uppnår sitt syfte. I det tvärvetenskapliga projektet att bilda behovsanalyser om framgångssätt att bekämpa rasism i Norge, måste även rättsstatens ansvarsroll genomgå en kritisk granskning. Mitt bidrag till diskussionen är att om rätten ska fungera som ett lämpligt medel att motverka rasism i Norge, måste det inkludera etniska mikroagressioner i sitt bekämpande. I tillägg måste rätten förhålla sig till att förståelser av vad som faktiskt utgör rasism, och hur det bäst bör bekämpas, präglas av motstridiga och heterogena tolkningar. Min argumentation är att rasismens komplexitet och kännetecken som etniska mikroagressioner, resulterar i flera begränsningar som kan innebära att rätten inte nödvändigtvis är den mest lämpliga bekämparen av rasism i Norge.