Sammendrag
Sammandrag
Denna uppsats är baserad på ett halvt års fältarbete i Båtsfjord, nordöstra Finnmark. Genom det kvalitativa datamaterial jag samlat in analyserar jag relationen mellan människor, mat och landskap, vilket utgör den arena jag här kallar matlandskap .
De flesta invånarna som jag mötte i Båtsfjord menade att jag inte ville finna någon matkultur där, trots att platsen är omtalad som landets fiskerihuvudstad . Matkulturen i Båtsfjord genomsyras av fisk, vilket i dagens nedgångstid bjuder på många intressanta paradoxer. Utsagor som Her finnes ikke fesk å få tak i talar om frustration, förväntan, tradition och inte minst förändrig. För fisk det finns det, om än inte lika mycket som förr.
Båtsfjord är en väderhärjad plats, som ibland isoleras totalt på grund av vinden. Invånarna känner dens nyckfulla sätt, och visar genom detta till färdigheter att överleva och skapa sociala rum på flera olika arenor. Olika praxis är på så vis med på att konstituera platsen och därmed landskapet, vilket jag knyter samman med matkulturen av det faktum att skördandet av havets godsaker, samt det samtidiga behovet för lä, fått folk till att bosätta sig i Båtsfjord.
Frågorna denna uppsats baseras på handlar om vad som förändras och vad som fortgår, och inte minst försöka ge en förklaring på anledningen till utfallet. Huvudfokus ligger på hur detta uttrycks på mat fronten, men jag vill även ägna ett par kapitel åt den oskiljbara relationen mellan mat, människor och landskap. Min empiri består av förhållanden som detta utgör och skapar därför en frågeställning kring hur förändring och kontinuitet kan belysas genom uttryck i matlandskapet .