Jubileumsutställningarnas historiska topografi: Arkitektur som minnesstruktur för Norges förflutna: 1814, 2014

Abstract

År 2014 var det två hundra år sedan den norska grundlagen under tidspress skrevs ned på Eidsvoll. Jubileet för atten fjorten, ett av den norska historiens viktigaste år, markerades på många sätt, med arrangemang, museiutställningar, publikationer etcetera. Det fanns goda skäl att fira stort eftersom Norge, som Stortinget skriver på sin hemsida, ”i løpet av 1814 gikk [...] fra å være et land med liten grad av selvstyre i en tett forening med eneveldige Danmark, til å bli et land med stor grad av selvstendighet i en løs forening med Sverige. Grunnloven dannet grunnlaget for utviklingen av folkestyret.” Med hänvisning till sociologen Maurice Halbwachs teori om minnets sociala förutsättningar och begreppet topographie, kommer jag att argumentera för att den historiska topografin, så som den byggs upp i de norska utställningarna och tillhörande publikationer, utgör ett verksamt instrument för kollektiv memorering av utvalda aspekter av Norges 1814-historia. Utställningarna struktureras till fördel för nationella minnes- och historie-politiska ambitioner med hjälp av en arkitektur- och ortsbaserad minnesstrategi, vilken delvis bygger på traditioner utvecklade under jubileerna efter 1814. Det är utställningarnas rumsliga organisering av besökarnas historieinlärning som är textens huvudangelägenhet.