Abstract
Detta är en kulturhistorisk studie av fenomenet kriminella hjältar, med huvudinriktning mot den norska 1800-tals förbrytaren Ole Pedersen Höiland. Studien tar utgångspunkt i att det vissa kriminella tillskrivs konstruerade heroiska egenskaper och blir betraktade som hjältar både under sin levetid och även i eftertid. Fokuset är därmed här att undersöka grundläggande frågor vid fenomenet, så som vad, hur och varför, för att försöka hitta kulturella kännetecken som förklarar vilka mekanismer som är vid spel när vi tillskriver ett kriminellt individ hjälterollen. Studien är avgränsad till att röra vid primärt en form för kriminalitet vilket är stöld/tjuveri och den kommer också i all huvudsak att förhålla sig till en given förbrytare.
Även om arbetet är en studie av en kriminelle hjälte så är det få inslag ifrån kriminologisk ansats. I stället så har det försökts att utvinna vissa kulturbestämda inslag i skapade av den kriminella hjälteskepnaden och sedan placera studiesubjektet (Höiland) i en textuell kontext tillsammans med detta för att undersöka hur han som kriminell hjälte legitimerades och hur detta vidare gav han ett symbolisk innehåll som gjorde det möjligt att placera yttringar om han i relation till annat folkloristisk material.
Historiskt sett så försiggår studien framför allt i norsk kultur mellan åren 1797-1848. De specifika årtalen hänger ihop med studiesubjektets levnadstid. I arbetes sista kapitel så har jag också valt att att göra ett par nedslag i tiden efter subjektets avslutade livshistoria för både visa till och undersöka re-kontextualiserningar av yttringar knutna till subjektet symboliska värde sett utifrån intertextuella relationer betingade genom egenskaper i det folkloristiska material. Det kommer undersökas hur och varför subjektet var en hjälte i sin samtid och genom berättelserna kommer det att visa sig hur han ständigt kan återkomma som en kriminell hjälte.