Abstract
Fler och fler får kroniska sjukdomar, också yngre människor. Om man tar i betraktning den belastning som kronisk sjukdom kan ge, ser man att det är behov för en välfungerande utbildning för denna växande grupp av människor. Det amerikanska självhjälpsprogrammet Att leva ett friskare liv placerar personer med olika kroniska tillstånd och kombinationer av tilläggsjukdomar i samma program. Programmet söker att ge kursdeltagarna bistånd till att bli självhjälpta i sin strävan att bemästra sitt tillstånd och sin nya vardag, så att de har möjlighet att upprätthålla sin livskvalitet.
Hensikten med denna uppgift är att med hjälp av en kvantitativ enkätundersökning i samverkan med det statistisk-analytiska systemet ANOVA, finna ut om denna kurs kan erbjuda verksam hjälp till kroniskt sjuka vuxna i Norge.
Problemställningen för studien är:
Upplever personer som lever med en eller annan form för kroniska sjukdomar bättre livskvalitet efter att ha deltagit på bemästringskursen Att leva ett friskare liv ?
Uppgiften presenterar de halvåriga, ett och fyraåriga resultaten av denna undersökelse.
Informanterna deltog i kursen år 2000 och 2001 i Østfold fylke. Deltagarna hade olika sorters kroniska sjukdomar, i huvudsak med diagnoserna fibromyalgi, reumatism, astma/allergi, skelett/rygg problem och andra kroniska sjukdomar.
Huvudmätningarna som företogs var hälsotillstånd, hälsobeteende, specifik självtillit (deltagarnas tro på egen bemästringsförmåga) och bruk av hälsovård.
Huvudresultaten visade att trots att informanternas fysiska förmågor hade förvärrats, rapporterade de om förbättring i sitt hälsotillstånd, förminskad ängslan om sin framtid och ökad optimism och bruk av kognitiva självbemästringstekniker. Vidare om förhöjda rollaktiviteter, det vill säga ökad förmåga att delta i rekreations- och dagliga aktiviteter. Dessutom inrapporterade de om ökad förberedelse för besök till, och kommunikation med läkare, samt ökning av specifik självtillit.
Konklusionen av studien blir att självbemästringsprogrammet Att leva ett friskare liv kan vara till nytta för deltagarna. Detta visades genom att studiet förevisade förbättringar i hälsotillstånd, mindre stress från sjukdomssymptom, förbättrad förmåga att handskas med symptom, förbättrad specifik självtillit och förbättrad relation med läkare. Så vitt jag som student kan förstå, kan det ovan beskrivna betecknas som en förbättrad livskvalitet. Därmed kan det föreligga ett bejakande svar på undersökelsens problemställning, liksom på att detta kurskoncept kan vara en effektiv hjälp för kroniskt sjuka människor i Norge.